Jobbigt med SPA

Men först måste ni hjälpa mig lite.

Jag har nämligen sååååå svårt för att okända människor tar på mig, alltså jag har inte svårt för beröring och den typen av att ta på mig, kramar och sånt går jättebra. Mer än bra eftersom vi kramas väldigt mycket i min familj och vänskapskrets. Det handlar om att bli ”behandlad” av någon. Jag tror att detta sitter i från perioden när jag hade jätteproblem med min rygg och fick gå på massa behandlingar flera dagar i veckan för att hålla ihop. Det kan oxå bero på behandlingen jag fick på Sturebadet för några år sen. En liten mörk asiatbrutta gick lös på min rygg så jag fan höll på att gå sönder. 45 minuters tortyr blev det för att jag råkade nämna att jag har lite bekymmer med nacke, axlar och rygg. Hotellhelgen vi planerat in blev katastrof. Jag låg inne på hotellet i sängen och hade frossa, dagen efter hade jag ett enda stort blåmärke på ryggen. Undra om hon var förbannad eller om det skulle vara sådär?? Känner bara att jag har svårt för att nån som jag inte känner ska knåda på mig. Jag skulle ju så GÄÄRNA vilja bli knådad på. Få en avlappnande massage skulle ju liksom vara drömmen.

Men först så kommer man ju in där i rummet. Det är plingplong musik, rummet doftar av all världens mest fantastiska oljor och så lägger man sig. Är man på väldigt proffsiga anläggningar är dom så jäkla duktiga med den där handduken som liksom döljer sånt som skulle kunna vara obekvämt att visa. Men det är här det går åt helvete för mig. När jag blir nervös så börjar jag prata i 300. Jag pladdrar och pladdrar. Till slut vet jag inte vad jag pratar om, jag bara pratar för att prata. Förstår ni? Jag kan tänka mig att den personen som knådar på mig typ himlar med ögonen och visar spytecknet bakom min rygg av mitt jävla snackande liksom. Pratar jag inte så ligger jag på helspänn och grubblar på vad jag ska prata om. Ämen ni hör ju själva… det blir ju kattskit liksom. Hur fan ska jag göra??? Jag skulle ju vilja lägga mig där och få ut nåt av det liksom. Inte prata sönder en stackars SPA terapeut. Ska man säga nåt om det här? Typ att jag har stoooora problem och är psykotisk över att få behandling, hjälp mig?! Nää, då kanske jag inte får vara kvar? Men berätta det bör jag ju göra… man betalar ju trots allt massa pengar för behandlingarna så det är ju synd att jag ska idiotsnacka mig igenom hela skiten för att totalt missa själva njutandet. Jag vet inte riktigt vad jag är nervös för? Är det att jag inte känner personen eller själva pinsamheten och ligga där som en sjöko. Jag vet inte, nervöst och pinsamt känns det i alla fall. Men jag är snart 40 bast liksom, känns det här moget på nåt sätt? Känns ju som man är 13 och ska gå till gynekologen för första gången och det är ju verkligen inte pullan jag ska visa för spaterapeuten!!!

Nu är jag inne på att få ansiktsbehandling och fotbehandling och sånt när vi åker dit. Det däremot är inte det minsta pinsamt tycker jag, ok…. jag kommer nog snacka sönder ansiktsbehandlaren är jag rädd.  Men det känns liksom synd på nåt vis. Jag skulle vilja gå ALL IN på behandlingarna ju. Knåda satan liksom. Men hur ska det gå till?

Är jag ensam om det här??