April 2011
Niiinis Tyck & Tänk

Sanningen om den första tiden!


Här är Milo några minuter gammal. Här visste inte vi vad vi hade att
se fram emot…. jag hade väl en aning men en förstagångs mamma
är verkligen helt blank.

Vet inte om ni läst att Calle Schulman och hans Anitha fått en liten dotter, en liten Penny. Fint namn by the way. Jag läser Calles blogg ibland. En dag skrev han hur underbart allting var men oxå hur jobbigt allting blivit. Då slogs ja av hur den första tiden är efter man blivit mamma, vare sig man blivit det 1, 2 eller 3 gånger, som jag. Jag ska skriva det på ett Niiinis tyck & tänk sätt.

Men jag tycker att vi börjar just i sekvensen när dom kommit. Som på bilden här ovan. Han är några minuter gammal. Man har ingen aning om vad det är för en människa som just exploderat ut ur ens underliv? Han låg där på min mage och stank kräftor, håret var alldeles blött och jag såg att det var en bjässe. I det läget tänker man inte på hur ens pulla ser ut?! Typ är det en världskarta där nere nu eller har man nån kvar ens, den kanske följde med moderkakan i soporna liksom?! Sånt kommer sen! Just här och nu så är man så lycklig så det går inte att beskriva, man kan oxå vara glad att man överlevde. Som jag var efter Milo.

Man ska ta den där vanliga duschen efter man fött då.
Ok, euforisk gled jag in i den där duschen. Jag var så glad att det var över, min bebis låg därute i pappans armar och sov och jag skulle få tvätta av mig blod, svett och tårar. En pall hade placerats i duschen. ”Sitt på den Nina” sa barnmorskan. Hon förklarade oxå att man kan vara lite yr och vinglig efteråt. Jag satte mig…. nånting. Studsade snabbt upp och blev givetvis yr. Tittade ner på stolen men där var inget. Nåväl, satte mig igen, samma sak igen! Men vad i helvete är det jag sätter mig på? Min pulla var det. Den hade svullnat upp till oigenkännlighet och jag blev tvungen att känna vad som hänt? Alltså…hur ska jag kunna ha jeans på mig mer, finns det storlekar för stor pulla liksom? OH MY GOD, jag fick en sån chock och trodde aldrig att det kunde bli sådär. Den hängde liksom vid halva låret. Observera! Den gick tillbaka, tack gode gud. Annars hade jag fått specialbeställa jeans.

Väl på rummet och kvar på BB så är man  fortfarande i den rosa bubblan. Lyckan är enorm. Jag själv har alltid fått känslan av frihet. Att inte vara gravid längre. Den känslan lever man på LÄNGE efter man fött. Men väl i rummet började vi märka att Milo var en ”eater”. Hela tiden. HEEEELA TIIIIIIDEN! Han sög på mina tuttar som om det inte fanns någon morgondag. Jag sov och ammade, jag satt på toa och ammade, jag åt och ammade. Han sov INGENTING, han bara åt -åt – åt – åt – åt!! Vi var knappt utanför rummet för jag ammade. Stora barn (5 kg) dippar ju kraftigt efter födsel. Milo gick upp. Han hade gått upp 600 gr när vi åkte hem.

Spontanitet! Att ta sig ut på en promenad var i början en mäktig uppgift att ta sig an för att inte tala om att åka och hälsa på nån. Minns att vi åkte till svärisarna som hade besök av släktingar. Jag åkte dit och typ visa pattarna. Jag ammade i 4 timmar i sträck. En kaffe var det bara att glömma och dricka. Jag åt en kaka och Milo hade smulor i hela skallen!

Friheten man hade innan
. Det där med att duscha när man vill. Äta när man vill. Sova när man vill. Ja, det är ju över. Rätt chockartat med första barnet skulle jag vilja säga. Att käka en god middag tillsammans kommer ta lång tid att få till. Så fort du sätter gaffeln i det möra köttet är det KÖRT. Nä, då är det för 160:e gången dax att hala fram pattarna för mat. Sen kan du äta ditt möra kött som blivit segt. Duscha med bebis i bilstolen nedanför var oxå standard, medan man kastade duschdraperiet fram och tillbaka för att titta till.

När man som tredjegångs mamma pratade och träffade andra mammor…. så slogs man av vilken skillnad det var på att föda 1 barn och 3 barn. Förstagångsmammorna stod där i tajta jeans när bebbe var 2 månader. När Milo var 2 månader så bultade och värkte min pulla fortfarande. Mina jeans var Tonys jeans i storlek 34, fick inte på mig några andra. Det var nästan som om jag hade en till Nina där nere, ja pullan alltså. En ”minime”. Hon och jag var liksom inte kompisar. Hon levde ett eget liv. Jag mitt eget. När vi skulle promenera fick jag ta ett allvarligt snack med henne om att var lite schysst. ”Kom igen nu pullan, låt mig kunna gå på den här promenaden nu utan att du ger mig hard times efteråt, ok?” kunde jag mumla till henne. Det var sällan hon var snäll. Hon blev sur som citron när jag promenerade och såg till att det kändes som jag höll på att tappa henne och som om varje ligament och ben därnere skulle packa ihop sin resväska och säga ”Vi drar nu, vi hörs!” Där stod man på sina bara knän och bad dom stanna, jag lovade och bedyrade att jag inte skulle ta några promenader mer. Men sen gick nån vecka och jag tuffade till mig mot henne. Tänkte att jag skiter i vad hon säger, jag testar. Sen började det om igen. Hon surna ur totalt. Jävla surpulla kan jag känna! 🙁 Då är det där med tajta jeans liksom ganska så långt bort. Dom är jag i snart, inte än men snart! Milo är 2, 5 ÅÅÅÅÅR snart, inte 2,5 månad. HAH…. vad säger ni nu då?! 2 månader….. MY ASS.

Tänk så det kan vara? Det är TUR att dom där små liven är det absolut vackraste och bästaste och ljuvligaste som finns, annars skulle det nog ringla en lång kö utanför BB. Återlämningskö! Sån chock är det ju after all. De mammor som säger att ALLT är underbart och ljuvligt antingen LJUGER eller så har gud varit extra extra snäll för att man hade ett helvete i sitt förra liv.

Kommentera

Milo 2-3 år

Uppdatering Milo = no more nattvälling!




Häromdagen i parken. Den där parken som sist var helt klädd i snö.
Det finns hopp om livet nu, värmen och våren är här och jag tinar…

Ja, den där dagen vi var i parken…. och Milo sket på sig. Den är det.. Det var så underbart och allting förändras när våren anländer. Världen varknar till lliv på allvar. Man vill njuta av varje sekund ute i naturen… ja i alla fall då när solen visar sig. Det är nästan så jag längtar till när den här första hungerna av att vilja vara ute lägger sig lite. Nu har man lite den där ”måste” känslan att gå ut så fort solen skiner. Man tycker att man borde eftersom vintern varit så jäkla lång. Men det lägger sig sen… det vet jag.

Hörrni, uppdatering Milobebis då!

Inatt var andra natten som han sov sig igenom heeeeeeeeeeeela natten. Inte ett pip! Idag är det en vecka sen vi började och 2 nätter av dessa 6 har han sovit fullt ut. Den första natten var jobbigast och faktiskt den 4:e. Sen har det varit lite gnyende bara. Han äter inte som vi kanske önskar att han skulle göra, men han äter bättre! På dagis säger dom att han petar i sig och att han nog får i sig mer än man tror. Dom är så bra där. Dom lugnar mig när jag hispar med maten och allt annat för den delen. Jag hispar. Det är för att mina andra 2 barn var mer eller mindre avfallstunnor. 5 portioner kunde Thedde äta. Dagmamman kliade sig i huvudet. Han tackade ALDRIG nej till mat. Dessutom var han normalbyggd. What? Ja, så matvägran är helt nytt för mig och jag får ont i magen när jag tror att mitt barn inte får i sig tillräckligt. Nästan så jag haft stunder då jag tänkt att vi återgår till nattavällingen så han får i sig. Men bara nästan… jag är inte helt dum i huvet dock! 🙂

Måtte detta fortsätta nu för då mina damer och herrar har vi nog ett nytt liv att se fram emot jag och husbandet! Det känns redan så. Ok, jag ska få bukt på mitt trasiga sömnmönster. Men det kommer, jag stressar inte med det. Jag är så glad att jag får fortsätta sova bara när jag vaknar till av mig själv. Kikar på Milobebis som ligger bredvid, blir alldeles lugn i själen när jag ser att han sover där med öppen mun. Så det är skitsamma. Jag kommer nog aldrig mer sova mina 8 timmar i sträck utan att vakna…

Kommentera

Allmänt

Dååååååååååååååååååååååligt bloggande sen …

img_5119 (MMS)

Dååååååååååååååååååååååligt bloggande sen igår eftermiddag! Dåligt! Men jag har vart busy idag…å nu finalen i Sveriges mästerkock. Återkommer. Puss och godnatt!

Kommentera

Allmänt

Lekparken! Sist vi var här så var det en m…

img_9387 (MMS)

Lekparken! Sist vi var här så var det en meter snö…. Det värsta är att vi nog måste gå hem, Milo har skitit i blöjan. Inte så kul och brassa i rutschkanan med den. Undra om Milo blir som sin pappa när han blir stor? ”Nu ska jag skita så tapeterna krullar sig och ögonbrynen ramlar av!” typ?! Säkert… I alla fall om han brås på far sin!

Kommentera

Småtting & Vuxen shopping

Romantic & Chic


Jaha, nu har jag såklart varit inne och tittat lite sommarkläder igen. Ååååh….. man vill ju ha allt
som vanligt. Sen kan jag inte hjälpa att jag gillar H&M, billigt och bra!

LÄNGTAR TILL:

* Varma morgnar….. runt 17 grader redan när man vaknar.
* Stranden idag?
* Grilla och sitta ute sent in på natten utan kofta och bara i linne och jeans.
* Fåglarna kvittrar från 3 på morgonen.
* Milo i shorts och linne.
* Jag i allt ovan! 🙂
* Tony i solglajjer, avlsappnad i shorts och linne med en bärs. GRRR.
* Thedde & Elliot solblekta med bruna ryggar.
* Solbränd hud…. inte bränd men solad.
* Fräknar
* En kall dusch efter solandet på stranden.

Längtar….

Kommentera

×

Niiinis Kitchenlife

Nina "Niiinis" Hermansen är entrepenör, influencer och receptkreatör. Deltagit i Hela Sverige Bakar 2012. Driver en av Sveriges största bak/mat-bloggar. Välkommen att ta del av massor med goda recept och livet!

Bloggen driftas av:
Cure Media - Influencers