Idag efter dagis så råkade jag se att vi hade en sandlåda på gården.
Vi har bott här sen i maj förra året, observant man är va?
Eller kanske synd att säga sandlåda, rester av en sandlåda. 🙂 Men det
gick att laja där oxå!
Sen fick stora lastbilen följa med på en tur ute på gården!
Jepp, han är med ute. Favvislastbilen. Men så hände det som brukar
hända när man har som roligast. Man blir bajsnödig… så då var det
bara att gå hem så man kunde bajja i blöjan! 🙂
God kväll friends. Trodde aldrig jag skulle få skriva den rubriken, helt ärligt!
Det är redan kväll och tiden flyger fram. Det blir en skön stund i TV soffan för oss ikväll. Det är fortfarande en tom känsla sen barnen åkte till sin pappa igår. Dock så brukar morgondagen vara den dagen som det börjar bli en vana, när det inte längre känns riktigt lika tomt, vänjer sig gör man ändå aldrig.
Uppdatering Milo sova hela natten!
Ja, mina vänner. VI har lyckats, vi har en ny Milobebis nu!!!! En Milobebis som kan bajsa normalt (utan att vara så hård i magen så han skriker när han ska göra nr: 2), vi har en Milobebis som är hungrig, han VILL äta och äter hela tallrikar ibland. Han sover från ca 20.30 till 06.30 utan ett knyst. Han vaknar inte av allt som han gjorde förr. Idag pratade jag med dagis och där sover han oxå mycket bättre på sin dagslur. Förr vaknade han för allt, nu får dom väcka honom efter 1,5 timme.
Nu säger jag det alla säger. Hade vi vetat förändringen så hade vi tagit den där veckan det tog att vänja honom av med vällingen FÖR LÄNGESEN!!!!! Men då ska ni veta att när man är i den här bubblan… i den här ”inte sova” bubblan så tänker man inte riktigt klart. Man tar natt för natt. Löser vällingen för stunden så tar vi den stunden, man orkar inget annat. När jag tog beslutet så grundade det sig till slut i så många saker. Det var som om ett pussel hade lagts tillrätta framför mina ögon. Saker som jag inte ens tänkt på blev mer och mer tydliga och jag insåg att den här vällingen på natten BARA förstörde för oss.
* Milo var ALLTID hård i magen och kunde gråta 1 timme innan han vågade bajsa. Vi har kört med resulax och försökt med alla huskurer som går! Jag har läst mig blodig på nätet om det här men ingenstans stod det att det kunde bero på nattvälling….. tillslut hittade jag ett forum där en mamma skrev om det. Det var rent ut sagt hjärtskärande att behöva se sitt barn vara så rädd för nåt så normalt… som att bajsa.
* Milo ville aldrig äta ordentligt. Han fyllde sin kvot av energiintag på natten så hans behov av mat dagtid var minimal. Detta medför säkerligen att han inte får i sig tillräckligt med vitaminer och mineraler och blir känslig för infektioner. Han har vart sjuk mycket, säkerligen är detta med att börja dagis en stor bidragande orsak som för det flesta barn. Men varför inte hjälpa honom på traven att bli mer tålig?
* Milo var alltid lite lätt mörk under ögonen. När jag började tänka efter hade han inte sovit mer än 5 timmar i sträck sen han föddes. Skulle det verkligen vara så? Att barn inte sov mer i sträck? Det är ju helt sjukt när man tar orden i sin mun.
Dom här 3 punkterna var det som till slut fick mig att inse att den här JÄVLA nattvällingen var orsaken till det mesta! Att den gjorde att vårt barn inte hade det så bra som han kunde ha det. Ni ska veta att letar man bland nätets alla forum osv så blir man nästan galen. Det finns så jäkla mycket troll till föräldrar som dömer, som tycker och tänker och som gärna låter hela världen låta veta hur usla dom är om dom inte orkar gå upp och göra välling till sitt barn mitt i natten! PÅ SANT! Nu är jag 3 barnsmamma och har en del erfarenhet, men jag har aldrig haft ett barn som Milo. Alla barn är unika och man försöker göra det som är rätt. Det som känns bäst. En lång period har det varit att ge honom välling på natten…. tills min trötta hjärna började tänka, läsa, undersöka och jag insåg att nattvällingen var något förjävligt för vår Milo. DÅ insåg vi att vi måste ta tag i det och skita i vad nån annan säger. Kolla på oss nu?! Vi sover, hela familjen sover. Vårt barn vågar bajsa, han äter och han leker och skrattar. Det mörka är borta och han är glad direkt när han vaknar. Vår lilla Milo… förlåt för att mamma och pappa var så dumma i huvudet under så lång tid. Vi visste inte bättre, NU VET VI!