Mars 2011
Allmänt

Bilderna på kidsen!






Minns ni att jag pratade om att ungarna skulle fotograferas? Att fotografen skulle komma
hem till oss och göra hela rasket? Här har vi då det underbara resultatet. Hon har tagit
massor med bilder på det bästa jag har i livet. Inte alls lätt att välja ur de man vill för-
stora ska jag säga er! Detta är bara en bråkdel, men ack så fin bråkdel!

Jag dööööööör så fina bider vi fick ihop på mina ungar. Här ser ni ett litet axplock. Milo var tröttast i mellaneuropa när väl Ulrica kom men hon kunde det här med barn hon Ulrica. Milo, som blivit en rätt blyg liten pojke, lyckades hon charma direkt och det var aldrig några problem. Man märker dock på många av de andra bilderna att han var lite trött men vissa bilder så ser han så himla pigg och glad ut på.

Nu ska här väljas ut bilder dåra, inte alls så lätt ska jag säga er och det lutar nog åt att det blir några stycken förstoringar eftersom jag har så svårt att välja!

Vill ni anlita Ulrica, vilket jag rekommenderar er starkt att göra, så hittar ni hennes hemsida HÄR!

Kommentera

Maken

CHOCK

Hittade en gammal bild på husbandet och min svägerska Madde. Jag
blurrade bort henne för hon tycker alltid att hon blir så dålig på foto! 🙂 
Snacka om att det hänt grejer sen den här bilden togs. Jag fick ärligt talat
en chock när jag såg husbandet på bilden.

Sitter på min pappas företag och går igenom en del grejer, hittade gamla foton här på datorn. Jag hade helt glömt hur husbandet såg ut. Att han såg ut såhär för 26 kg sen?! Det är helt galet och jag är verkligen inte förvånad över att människor faktiskt inte känner igen honom idag. Idag är han en smal liten pojke känns det som. Jag har dock aldrig uppfattat honom som tjock, mer rund, varm och go! Jag har faktiskt saknat hans storlek en del sen han lyckades gå ner alla dessa kilon. Mest för att han kändes så trygg, stor och nallebjörnig. Men när jag ser den här bilden så minns jag att han inte trivdes med den här vikten. Att han snarkade som ett reaplan på nätterna och att han faktiskt inte mådde bra av sin övervikt, varken psykiskt eller fysiskt.

Jäklarns, jag minns alla gånger vi pratat om att ta tag i vikten. Att han alltid var så uppgiven och inte trodde att han kunde bli smal. Vi har haft miljoners diskussioner där jag försökt peppa honom! Titta NU!? TÄNK, han klarade det. Idag har han en härlig matchvikt som har stortrivs i. Han är så jäkla glad att han fixade det. JAG, som hans livskamrat, är nog ännu gladare eftersom jag ser vad detta gjort honom. Det har gjort honom så gott, faktiskt så pass att han mer eller mindre har ett nytt liv nu. Jag brukar tänka på hans rygg som pajade här i december. Vad hade hänt om han hade alla kilon kvar? Hade detta med ryggen varit ännu värre då? Troligtvis…. 

Vad STOLT jag är över dig TONY! Du har vart så jäkla duktig och slagit alla på käften som nånsin sagt att du var tjock. De flesta som sagt det har inte varit direkt smala själva…. hrmpf! 🙂 Jag har ibland varit chockad när han berättat vad vissa av hans kunder sagt. ”Fan vad du har lagt på dig” har dom kunnat börja en mening med. Gör man det? När man kommer in i en butik och ska prata med en säljare! ”Fan vad fet du blivit” liksom. Jag blir förbannad! Vart har respekten tagit vägen? Skulle nån nånsin sagt så till mig hade jag brutit ihop eller dragit till vederbörande på käften! Men nu har du Tony fått göra det, 26 kg smäll på käften har du fått dela ut till ALLA som nånsin påpekat din vikt!

Nu är jag där själv, jag har inga 26 kg som ska bort. Däremot har jag 10 jävla envisa kilon kvar. Jag kämpar, jag gråter, jag tränar, jag äter som jag ska, jag ältar, jag hoppas, jag SKA! Kilona ska bort… och du TONY är min inspirationskälla! Kan DU, kan JAG!

Kommentera

Niiinis Tyck & Tänk

När kommer våren?

Satt tidigare och tittade på bilder från i somras. Finns det någonting
man längtar så hårt efter just nu som sommaren? Troligen inte, inte
här i alla fall. den här bilden kan nästan få mig att gråta av längtan!

Dagen har gått och vi har tvättkväll, det är så jävligt att tvätthögen vuxit upp till taket på nolltid igen och det är dax att ta tag i det hela. Vi skulle tvättat i lördags men jag mådde ju pissigt då så det fick skjutas på tiden. Mer än nån dag går inte, sen är det stopp. Det måste tvättas. Men jag lever på känslan man får efteråt, den är riktigt najs tycker jag!

Nåväl, nån som längtar till sommaren? Säg tuppen JAAAAAA!!

Jag är så inihelvetes trött på denna vinter nu. Jag behöver sol i min själ, jag behöver sol på min genomskinliga hud som skiftar i blått. Jag vill ha ljumma kvällar på vår balkong, jag vill ha Milo i en liten tischa och ett par shorts. Jag vill se hur Thedde fått sin första bränna på näsan, hur Elliot får sin så bruna rygg han brukar få. Plaska i vattnet, tänka grillalternativ till kvällen, vilket vin till köttet, en vin och sprite på en uteservering…eller en kall öl…eller bara en kall cola light. Jag vill se husabndet njuta av solen som bara han kan… i timtal…. så man ruttnar till slut och skäller ut han och säger att han är onormal som kille när han vill sola 8 timmar i sträck! 🙂 Ahhhh…nu skulle han få sola oavbrutet i 2 veckor om han ville.

Hur länge är det kvar nu? När börjar våren? När brukar den första dagen infalla då man känner att nu tar jag nog på mig en lite tunnare jacka? Är det inte i april nångång? Eller är det maj? För i mars är det väl inte? Ni ser, jag är så jäkla vinterkvaddad i hjärnan så jag totalt missat hur det ligger till med våren, jag har GLÖMT. Jag minns inte hur våren är, eller hur den känns, eller när den ens kommer…..

Ge mig VÅR!

Kommentera

Vardagen

Påschter



I väntan på pappa. Igår när vi skulle iväg och stor-
handla. Här står han oftast blickstilla och bara kikar
på alla bilar som passerar.

Igår bar man hem mat för ett helt kompani igen. 1 gång i månaden så köper jag hem förbrukningsvaror i form av skithuspapper, hushållspapper, 30 liter välling till Milo, maskindiskmedel m.m. Det är ett jäkla jobb att få hem allt men vad skönt det är när alla såna förråd är fyllda. Det värsta som finns är väl när skithuspappret tar slut. Sen sitter man där inne på toan och ba: Jaha, vad gör jag nu? Sen blir det till att använda alla finservetter man har hemma. Inte kul och torka sig med finaste marimekko servetterna liksom.

Underskattat är oxå en välfylld kyl och frys. Igår tittade jag in i båda samtidigt när jag packat upp alla varor och fått in dom. Man får en sån där AAAHHHH känsla. Skönt, imorn slipper vi äta oliver och gammal lingosylt till frukost liksom. Pubbeungarna är glada för att det finns precis allt man brukar vilja äta till frukost, fint serru.

Jaha, nu har jag fått taxiservicen avklarad för denna morgon oxå. Sitter i ett lugnt hem som är så tyst, det har inte varit såhär tyst på väldigt länge ska jag säga er. Jag ska ta mig en svängom och plocka undan, jag ska avklara lite viktiga ärenden på datan och sen är det nog lagom tid att hämta Milobebis igen. Han var ledsen i morse när jag lämnade, han har ju inte varit där på över en vecka och då är det alltid lite moloket sådär. Men rutinerad morsa som man är vet man att det är över så fort jag satt mig i bilen och åkt därifrån.

Innan vi gjorde oss klara för dagis så skulle Milobebis rita lite först.


Han var så stolt över sina ”bilar” han ritat där. Han
pekade och så log han med hela ansiktet. Svårt att
vara konsekvent där och säga aj aj kan jag lova! 🙂

Lägg märke till Milos högerhand. Han håller den sådär ungefär hela tiden. Det är ”brände sig på kaminen” handen. Jag ska tillägga att handen är helt bra nu, men han har fått en liten fetisch nu med plåster. Det var ju nämligen så att när själva skinnet på blåsan släppte så ser det ju inte så kul ut. Han har nytt fint skinn under men det hjälps inte. Så när han har badat på kvällen och han inte haft nåt plåster under tiden så märker han det sen när han badat klart. Då blir det hoolabaloo…. ”Maaammmmmmaaaaa, laaaagaa påschter” går han runt och säger. SÅ då måste jag laga handen med plåster. Jaja, det går väl över det med nån dag. 🙂

Nu fix och don!

Kommentera

Vardagen

STRESS

Stress stress stress…. taxiservice drar igång alldeles strax. Trodde jag JA. Jag hade visst ingen bil hemma, då blir det llite svårt med taxiverksamhet. Ringa gubben, kom kom kom med bilen. Annars inge dagis… tänk att när 1 endaste grej får snett en morgon så kan allt gå åt helvete. Är det så känsligt detta med morgonrutiner?

Kommentera

×

Niiinis Kitchenlife

Nina "Niiinis" Hermansen är entrepenör, influencer och receptkreatör. Deltagit i Hela Sverige Bakar 2012. Driver en av Sveriges största bak/mat-bloggar. Välkommen att ta del av massor med goda recept och livet!

Bloggen driftas av:
Cure Media - Influencers