Sorgliga filmer är mitt ”Garanterat börja gråta”
subjekt. Alltid alltid alltid. Det har oxå blivit värre
sen jag fick barnen. Den här filmen grät jag till under
faktiskt hela filmen. Helt slut…
När jag läser tidningen, ser på TV och får veta
hur barn far illa. Det kan handla om svält, om
sjukdomar, om brott… vad som helst. Jag
gråter åt allt som har med barn att göra. Det
är så fruktansvärt att dessa små människor som
inte bett om att födas ska fara illa.
Nåt så ytligt som BIGGEST LOOSER. När jag ser
hur det tampas med sina kilon, när de lyckas, när
det går igenom den här resan både kroppsligt och
själsligt.
Listan kan återigen göras lång. Det är nämligen mycket jag gråter åt. Jag har väldigt lätt för att gråta och har alltid haft ett visst behov av att få gråta. Att få lätta på trycket. Det gör mig oftast väldigt lättad efteråt. Kan komma på mig själv med att det gått länge sedan jag grät och känner att jag är spänd. Då gråter jag lite och så känns det lite bättre.
Jag kan oxå skratta så jag gråter. Det händer oxå ganska så ofta och kan vara väldigt kul för andra, mindre kul för mig eftersom jag brukar ha svårt att sluta! 🙂 Det finns liksom ingen hejd, jag skrattar så jag skriker och gråter så tårarna rinner. Det här är lite sådär när det händer när det inte FÅR hända. Då är det bara gå ut eller gå undan tills det går över. 🙂
Jag gråter av glädje oxå, när jag bli glad så gråter jag. När det liksom bubblar där inne i bröstet, då brukar det kunna komma ut som gråt!
Ja, nu när jag kollar uppåt här så ser jag ju att jag är en riktig jäkla lipsill! 🙂 GÖTT!