I duschen på akademiska sjukhuset. Klockan är 3
på natten den 4/12 – 2008. Jag har så ont så jag vill
gråta. Husbandet ska äntligen få se sitt första barn,
han är till sig och den här bilden är tagen när han
sitter på toastolen och hjälper mig genom mina
värkar. Vi hade varit på BB 7 ggr innan… och nu var
det ÄNTLIGEN dax!
Klockan är runt 5 på morgonen, jag är kopplad till TENS som inte
hjälper mig alls. Dock så är jag så trött så jag vill bara ligga ner och
ta värkarna som sköljer över mig!
Här är klockan runt åtta på morgonen och värkarna kommer gång
på gång, jag har fått lustgas vilket hjälper mig en del. Jag är så trött,
så trött och vill egentligen bara sova men nu ska Milo komma till oss!
Jag tror att man”ser” smärtan här….
Efter många många kämpande timmar så kommer han till slut ut. Han
är lite blå och medtagen men mår bra för övrigt. Han har oxå haft ett
mycket kämpigt dygn därinne i min magen.
Det ÖGONBLICKET då han äntligen kommer ut till oss. DET går inte av för hackor. Allt kämpande, alla månader vi väntat, alla spyor jag lagt, alla krämpor man haft, alla omtumlande känslor man känt….. och så kommer han äntligen ut till oss. Två väntande kärleksfulla föräldrar som bara vill ÄLSKA sin bebis. Att få se en man bli pappa för första gången, det finns nog inte så mycket vackrare i världen. Hans gråt, hans lycka som sköljer över honom, när han inte vet vad han ska göra av alla känslor. WOW säger jag bara. Det ögonblicket kan jag genomleva gång på gång.