Avskedsmiddag

Natasha äter en god Souvlaki.

Gabrielle, Madde och jag.

Själv åt jag tapas, haloumi och små pajer med fårost. Minns inte vad
dom hette med det var nog topp 5 godaste jag ätit!

Gabrielle och Madde. Madde anslöt senare och startade
med en TEQUILA för att komma ifatt kalaset lite. 🙂 Stenhård brutta!

Jag kräks nästan bara  jag tittar på bilden…. gillar Ni tequila?

Tanvi och Jossan!

Vi satt ute på ett ställe som heter TZATZIKI. Det ligger verkligen
jättefint och har otroligt god mat. Med lite filtar och värme så blev
det en kanonkväll på uteserveringen.

Här går den i….. brrr… jag ryser tammetusan!

Lite citron på det….

Linda under en skön filt satt och mös.

Traditionella grimaserna var igång oxå. Dock vill jag inte visa min.
Den är så fruktansvärt jefla ful så det går inte att lägga in här. Jag
vinner varenda grimastävling med den kan jag meddela. Det är liksom
locket på när jag har kört min.

Den här är Jossan känd för, gummimunnen kanske man kan kalla den?

Natashas… hahaha!

Madde… hahaha!

Scary Gabrielle….

I lördags var det då dax för tjejmiddag med tjejerna jag arbetat med på KICKS. En liten avskedsmiddag. Supertrevligt verkligen och jag trivs så bra tillsammans med dessa tjejer. Dom är så goa hela bunten. Det är härligt när man klaffar med människor. Dessa tjejer klaffar otroligt bra tillsammans och jag förstår att dom trivs att arbeta ihop.

Jag åkte hem med bussen på natten och hade förvarnat husbandet om att jag inte hade några nycklar med mig. Vi ringde en stund innan jag åkte och jag påminde om att ha ljud på telefonen och kanske gå ner och öppna upp porten ifall han inte skulle vakna. Han hade dessutom druckit ett par öl och då är man ju inte direkt piggare. Väl hemma efter en sovande bussresa är man ju mäktigt urrig! 🙁 Kliver in på gården och börjar ringa, 147 samtal senare har jag fortfarande inte fått nåt svar. Jag hör däremot snarkningarna ända in på gården. Jag skriker hans namn oxå utan att få en endaste reaktion. Jag ser att vi ju har en brandtrappa…. vi bor på 2:a våningen kan man säga. Jag påbörjar min klättring och är LIVRÄDD hela vägen. Klackskor och svinhal stege är ingen bra combo! När jag väl är uppe så är haspen i på fönstret varpå jag får ”skrikviska”: Toooooooooony….. . Jag är panikslagen att stå där och hänga….. Husbandet vaknar och får panik, springer ut på balkongen och SER INTE MIG fast jag förklarar var jag står, detta är liksom i hans ögonhöjd ngåra meter ifrån. Han springer ut ur lyan och ut på gården och letar efter mig. Han springer upp i lägenheten igen och kollar. Ämen, hela tiden står jag där och ser hur min förvirrade man springer runt som en yr höna och fattar inte var min röst kommer ifrån. Högt vill jag inte skrika för att inte väcka Milo eller grannskapet så att nån kanske ringer snuten! Tillslut ser han mig, ”Niiiina, håll i dig för faaaaaaaaaaaan” skriker han från gården! Upp i lyan igen för att rädda in mig i sovrummet! Gissa om jag var förbannad???

HOLYMOLY!!! Jaaa, det var jag… jag var rasande. Men det gick över snabbt, jag var överlycklig över att vara hemma innanför dörren. Dessutom trött och frusen så det blev inget större bråk utav det! 🙂

Nä, nu ska jag göra tavlor! Hörs sen igen! (Har en sjuk man hemma med ryggskott, förkylning och feber…. kan ni tänka er hur synd det är om honom idag??)