Läser på min bloggvän Mattias blogg. Hans brorsdotter Lia har förlorat sin kamp mot leukemin. Igår somnade hon in endast 15 år gammal! Det är det här som göra att man undrar vad livet går ut på? Ska man behöva överleva sina barn som förälder? Varför i så fall? Hur kan en mamma vakna upp till en ny dag och veta att hennes dotter inte längre finns? Hur kan en pappa ens orka le eller skratta igen när han vet att han aldrig mer kan hålla sin dotter i sina armar? Hur orkar man andas? Hur orkar man klä på sig igen? Hur orkar man nånsin hoppas på en morgondag? Dessa tankar kan göra mig så svag och så förtvivlad att jag knappt orkar ta tankarna i mitt huvud. Hur känner då en förälder som förlorar sitt barn?
Det är dessa stunder jag verkligen försöker att älska ännu hårdare, värna ännu mer och påminna mina nära och kära att dom betyder allt för mig!
Vila i frid lilla Lia….
