Guten morgen… som man säger i Tyskland! 🙂
Jaha, första natten är avverkad. Kan säga att mina stora grabbar är MEST påverkade av husbandets frånvaro. Igår kväll betedde sig båda som yra höns och kunde inte alls hitta sin ”roll” i ett husbandsfattigt hem. Dom ringde till sin pappa båda två…. självklart ringer dom sin pappa i vanlifa fall oxå men inte 10 en fredagkväll. Jag slumrade i soffan efter vi hade ätit, vaknade till och såg direkt på Thedde att OK, här var inte allt riktigt som det skulle!
”Vad är det?” frågade jag.
”Mmmm…. jo alltså, ja undrar lite hur det kommer gå inatt? Kommer Du vakna av Milo?” undrade han.
Okej…. här har nog mina grabbar missuppfattat hela grejen. Är det nån som vaknar av Milobebis så är det jag. Jag vaknar när han vrider på huvudet men förstod ändå att bakomliggande orsak till oron var avsaknaden av husbandet.
”Hjärtat, mamma vaknar ALLTID av Milo!” lugnade jag honom.
”Ja, alltså…det förstår jag väl men det känns som Tony liksom är som en nattvakt här hemma!” svarade Thedde.
Jag förstår PRECIS vad han menar. Jag är kvällstrött och somnar ofta tidigt i soffan när vi tittar på TV, ibland innan grabbarna går och lägger sig. Husbandet är alltid vaken sist av alla och liksom roddar ihop så att alla sover gott, han älskar att vara vaken länge på kvällarna. Och jag älskar att han är vaken och jag kan ligga tryggt i soffan och snuggla.
”Mamma brukar vakna först av Milo och jag tror inte det kommer vara nån skillnad nu heller. Du kan kan gå upp och lägga dig i lugn och ro….mamma fixar allt med Milo” sa jag.
”Behöver du ingen hjälp av mig alltså?” undrade han.
Men va? Jag tror att husbandets ord satte lite skruv i huvudet på honom. Det var nämligen såhär… Thedde sa lite på skämt sådär att ”Hur ska vi klara oss utan dig Tony?”
”Jo, nu får du vara karln i huset och hjälpa till lite.” svarade husbandet.
Han tog honom på orden!
Det här gör mig bara väldigt varm i själen. Förstår ni hur mycket mina barn (som inte är husbandets barn) respekterar och älskar honom. Jag har ju liksom levt alldeles själv med dessa barn en gång i tiden, men det är ett minne blott. På kvällarna är det husbandet som är tryggheten. Inte jag….
Vilka vanemänniskor dom är. Dom är vana att husbandet sköter kvällarna och jag morgnarna. Blir något annorlunda så är dom oroliga och tror att allt bara ska falla samman när vi inte gör som vi brukar! Att jag inte ska vakna av Milo på kvällen för att husbandet brukar ta Milo på kvällen när han är vaken. Dom är oxå väldigt oroliga om jag ska bort någon morgon, eller bara tar en promenad.
”Mamma, hur ska Tony vakna nu när du är borta?” undrar dom. ”Hur blir det med frukost och våra kläder?”
Ja ni hajjar… ganska roligt det där!
Uppdatering 5 minuters metoden:
Milobebis somnade som en stock klockan 7 igår kväll, vi behöver inte klappa på huvudet eller sjunga. Vi hinner knappt det för han somnar så fort. För oss har verkligen det där med att gå ner på 2 sovlurar funkat kanon. Inatt vaknade han 1, 3 och 5. Klockan 1 var det lite napp och täcke, klockan 3 var det lite välling o blöjbyte och klockan 5 var det lite välling igen. Han sover fortfarande och klockan är snart kvart i 7. Nätterna är bättre, men inte helt bra än. Vi ska flytta ut Milobebis till ett eget rum nu och hoppas att vi kanske slipper även dessa uppvak framöver.
Idag har vi fullt upp… Jag har en brudsminkning, sen fyller husabandets bror år så då ska vi dit. Sen vill mormor och morfar ha besök av grabbarna så WELL……vi kavlar upp ärmarna och tar tag i den här dagen.