Nu var det kväller igen, kväll för mig innebär sugen på nåt! 🙂
Jag skulle ha börjat med CAMBRIDGE i måndags. Hur ska jag göra det när husbandet har semester? Ska vi inte få gotta oss dåra undrar man? Sen behöver jag bara titta lite på mig själv och se att NOG FAN HAR DET GÖTTATS HÄR MINSANN när BH:n skär in i ryggfläsket och magen putar som jag vore i 5:e månaden! Det är ju inte så att jag svultit de senaste året, tvärtom. Så gott som jag levt vad gäller att äta har jag nog inte gjort på många herrans år. I slutet av graviditeten med Milobebis åt jag nog nån kaka eller bulle varje dag de sista 2 månaderna, bara för att jag äntligen kunde äta normalt. Jag liksom tog igen massa tid jag förlorat i "gottelandet". Frågan är bara då om det är så smart att vara 36 år och käka äppelpaj med vaniljsås varje dag och sen tro att : ÄSCH, det försvinner efter graviditeten. Ja det gör det, men när-fucking-då???
Men ärligt talat, de värsta månaderna i början då jag var gravid hade jag kunnat dra till husbandet för att han ätit grillchips och luktade APA i käften. Det fanns inte på kartan att jag skulle ha tagit ett endaste chipsflarn. Då hade jag spytt mig själv till månen. För att inte snacka om bullar och kakor, fick kväljning och kände hur det där fettiga kakorna och det där kardemummafyllda bullarna fick mig att vilja spy. Är det då konstigt att när man äntligen kan, och när kroppen ändå ser ut som direkt hämtad från ett TV program som handlar om övergödda människor som passerat 200 kg för längesen, föräta sig totalt?? Det var ju liksom som att ha bott i ett fattigt Afrika utan mat i 5 månader och sen plötsligt hamna i U.S.A med obegränsad tillgång till GOTT. SÅKLART äter man äppelpaj med vaniljsås, every day!! Eller?
Skitsamma, jag har vart så jäkla puckad som gjort det kan jag säga, det är det jag sotar för nu! Det är därför jag svettas på dessa morgonpromenader, det är därför jag slåss med mig själv dagligen om vad jag SKA äta och vad jag INTE SKA äta. Sommaren nu har varit ätarsommar, vi har unnat oss, vi har gottat oss, vi har snacksat, vi har druckit vin, vi har druckit öl, vi har ätit creme fraiche och vi har ätit choklad. Utan att BLINKA. Bara svalt och tänkt att I-M-O-R-G-O-N! IMORGON kör vi på igen. Men det vet väl både du och jag att "vi ska köra igång I-M-O-R-G-O-N" är lika sant som att jag mäter 60 cm i midjan! Nej just det…
SÅ nu går jag här och liksom vankar och vet inte när jag ska börja. CAMRIDGE kuren står där och väntar… fläsket sitter där det sitter. Jag tror att fördröjningen beror på husbandets semester, och att vi ska på bröllop i helgen, och att jag ska springa tjejmilen den 30 augusti, och att det måste vara en måndag när jag börjar.
Men ju längre jag väntar desto längre sitter fläsket. Grejen är att jag vill börja sådär PANG! Jävlar i min lilla låda, då ska promenaderna vara lika disciplinerade som förut, jag ska ta min drink var trejde timme….. och faktiskt klurar jag på att köra ren kur första veckan, 2 ifall jag pallar! Sen få in lite mat kvällstid och byta ut alla andra utom middan… får jag inte äta nåt om dagarna kan jag ju lika gärna flytta ut i en hydda i skogen och äta rötter för resten av livet.
Aja, nu har jag tråkat er med mina jäkla viktfunderingar igen…. jag återkommer i alla fall med info när jag väl börjar.
Nu när semestrarna är över…. kör Du nån diet nu och i så fall vilken?? Du som inte gör det, funderar du på att börja eller är du bara nöjd med dig själv som du är???