Ja…. det var en riktig cliffhanger va? đ Nu har ni fĂ„tt vĂ€nta pĂ„ nyheten lĂ€nge nog…. det Ă€r en stor grej för oss. Eller egentligen Ă€r det 2 stora grejer som hĂ€nt! En utav dom har stor betydelse för mig!
HĂ€ndelse nr: 1
Jo förstĂ„r ni. Min pappa har avvecklat sitt företag. Min pappa har tagit ett jĂ€ttebeslut i livet! Han har hyrt ut lokalerna, en kille frĂ„n vĂ€sterĂ„s har tagit över och ska köra företaget vidare och sĂ„ ska pappa sjĂ€lv köra kompressordelen, mest pĂ„ skoj. Detta betyder att jag inte har nĂ„got jobb att gĂ„ till efter min mammaledighet utan mĂ„ste söka ett nytt. Nu Ă€r det alltsĂ„ definitivt. NĂ„gonstans visste jag ju att jag ville vidare men att jag hade mitt jobb kvar att gĂ„ tillbaka till, inte nu lĂ€ngre! MEN, jag sĂ€ger sĂ„hĂ€r, SKIT I MIG!!!! Jag Ă€r ĂVERLYCKLIG över att min pappa gjort det hĂ€r. Jag har en typisk finnpappa som JOPPAT och JOPPAT!
De första 10 Ären av hans karriÀr som egen företagare innebar 6 dagars veckor med 16 timmars arbetsdagar. De senaste 15 Ären har dert "bara" varit 12 timmars dagar. Han har oxÄ hoppat lördagar de senaste 5 Ären kanske. Min pappa har ju en sjukdom som heter sarkoidos, ingen allvarlig sjukdom men gnaska sÄ jobbig dÄ det Àr en inflammatorisk sjukdom, en bindvÀvssjukdom som angriper olika delar av kroppen. Pappas ögon och leder Àr vÀrst angripna. Han har vÀrk i lederna och sÄ fÄr han regnbÄgsinlammationer i ögonen och gör honom stÀndigt kÀnslig i dom.
Men nu hörrni…. sĂ„ ska han Ă€ntligen bara fĂ„ sköta om sin lilla kompressorfirma, pĂ„ lite egna villkor och hur han sjĂ€lv kĂ€nner att han vill jobba. Borta Ă€r all stress med personal (den stressen har varit ENORM för pappa vet jag). Stora lokaler som krĂ€ver sitt. Kunder som krĂ€ver sitt. Leverantörer som krĂ€ver sitt.
Nu Ă€r mamma den som sköter den lilla bokföringen som behövs och pappa styyr helt och hĂ„llet hur mycket han vill jobba. Ăntligen ska han fĂ„ lugna ner sig, kanske sova lite lĂ€ngre pĂ„ morgonen. Ta ett litet jobb nĂ„nstans, sluta tidigt. FĂ„ pyssla hemma som pappa Ă€lskar, bygga lite pĂ„ förrĂ„det, fixa garaget, byta fönster. Han ska oxĂ„ fĂ„ umgĂ„s med oss i familjen (han har aldrig haft tid förut)! Ni anar inte vilken stor sten som slĂ€ppt frĂ„n mitt bröst. Jag har jobbt hos pappa i 3 Ă„r och VET hur jĂ€kla stressad och pressad han varit. ĂndĂ„ Ă€r det bara 3 Ă„r av hans arbetsliv jag sett pĂ„ nĂ€ra hĂ„ll. Hur har de andra 22 Ă„ren varit??
HEJJA FARSAN! Du gör helt rĂ€tt och nu Ă€r det din tur att njuta av livet som det ska njutas. ĂLSKAR DIG!
HĂ€ndelse nr 2:
Det hÀr var stort!