Javisst, igår mitt i allt så fyllde ju vår bebis ett halvår. Det flödade massa grattis till vår bebis här hemma. Vi är alla så förundrade över att han faktiskt redan är ett halvår. Tiden har gått så otroligt fort, till skillnad från när man var gravid. MY GOD, då kändes varje dag som 1 vecka.
Det är så härligt med en bebis i familjen. Han är så självklar och man kan för sitt liv inte fatta hur man kunde leva utan honom? Det är konstigt det där hur fort det går när en bebis är självklar. Så fort han var ute så var han Milo med hela familjen.
Han utvecklas i rasande fart, nu far han omkring i sin gåstol här hemma så det värker i hälarna. AJ vad ont det grö när han åker in i en med full fart! Han vänder sig runt hejvilt, han gillar inte att ligga på rygg så VIPS säger det och han ligger på mage. Han har börjat ta sig framåt litegrand, lägger jag något en bit bort så kämpar han o stånkar tills han når det. Vi har börjat få ganska så fina rutiner. ÄNTLIGEN. MEN, han har inte sovit en hel natt ännu. Vi är så vana nu och inställda på att det kommer fortsätta. Husbandet och jag har ett jättefint samarbete så vi låter det bara vara så. Nätterna fungerar i alla fall mycket bättre nu, jag får sova mycket mer än förr och han vaknar ju endast någon gång så det står man ut med. Han är väldigt morgonpigg, vaknar oftast runt 5 och då går jag upp med honom. Ibland försöker vi få honom att somna om men alltså…. han är för envis! 🙂
Igår tog vi oxå ett litet steg. Vi tog bort andningslarmet. Ni vet ju att jag berättade om hur rädd och nojjig jag varit för det där. Husbandet känner mig och vet att jag aldrig skulle ta bort det själv utan han får liksom göra såna där avgörande saker. HAllå, han kan väl inte ligga på ett andningslarm i all evighet? Den sista tiden har vi medvetet inte satt på larmet utan låtit det ligga kvar men inte vara på. Tror att det varit en sån mental grej för oss båda. Så igår kväll när det var nattningsdax så plockade husbandet bort det. Det känns bra. Jag har varit såå glad över att vi haft det där larmet och det har hjälpt mig många gånger när jag varit orolig. Nu ska jag sälja det vidare till någon som är lika orolig som jag varit och som behöver det bättre än mig.
Grabbarna bus, Thedde och Elliot, är jätteduktiga med sin lillebror! Igår kväll t ex så var de hemma med honom medan vi var och handlade. Iof så sov han för natten men jag vet att dom klarar honom om han vaknar. Dom har båda nattat honom någon gång och sen underhåller dom honom så bra. Milo älskar sina storebrorsor!
Tänk att jag fick bli 3 barnsmamma? Häftigt, överväldigande och fantastiskt roligt! Jag som trodde jag var klar…. tänk så livet kan vända?!
Lilla lilla Milo, du har fyllt våra hjärtan med sååå mycket kärlek så det nästan inte får plats. Det gör nästan ont att titta på dig av all kärlek man känner. Vår lilla härliga ljuvliga bebis vad vi ÄLSKAR DIG!!! Vi är så glada och lyckliga att Du kom till oss!!!