Tack till Milos skyddsänglar!

Åh fyyy hörni…..

….idag satte jag hjärtat i halsgropen och benen blev spaghetti.

Jag fick ett samtal från skolan. Det där hemska samtalet. Det var skolsköterskan som ringde och berättade att Milo trillat så illa att han fått en pinne in i munnen i halsen. Jag höll på att dö av skräck. Hon lugnade mig dock snabbt och förklarade att det inte var sååå farligt. Men att hon tyckte vi skulle kolla upp det. Jag minns knappt vad jag sa för jag klädde på mig samtidigt som jag rusade ut från kontoret.

Milo hade hoppat ned från en avsats. Han älskar ju att slänga sig överallt, det har jag ju berättat för er. Han slängde sig ned och som han sa: ”skulle låtsasdö”. På något vis så har där funnits en pinne i marken som stått upp, detta var ju i skogsdelen av skolgården. Han har sedan trillat så illa så pinnen har åkt in i hans mun, in i halsen och tryckt ett stort köttsår därinne. Jag ryser när jag tänker på det, för att inte prata om när jag tittar på såret. Fyyyy….min älskade lilla kille.

Jag åkte till skolan och hämtade honom direkt. Han var vid gott mod ändå. Som vanligt nästan. Tills adrenalinet och lugnet lagt sig, för då kom smärtan. Vi blev slussade till tandläkaren som kollat upp såret och undersökt. Allt är ok, det ser värre ut än vad det är och kommer att läka fint. Men han har ont stackaren. Kan knappt äta. Innan han fick smärtstillande så grät han tyst för de gjorde så ont.

Nu har jag försökt att smeta på lite sånt här. Det gör så att sår i munnen läker snabbare och är lite smärtstillande. Inte alldeles lätt att få på det bara, han får kräkskänslor hela tiden. Han är så känslig i svalget vår pojke. Tandläkaren pratade om aftegel från Apoteket som ska vara bra och som bedövar lite. Det måste jag åka och titta på.

Jag är ändå, mitt i allt, så oändligt tacksam och lättad över att det inte var värre! Han hade kunnat trasa sönder hela halsen, eller fått in den där pinnen i ögat. Åh fy, jag kan knappt tänka på det. Hans skyddsänglar gjorde ett bra jobb idag! Tack ifrån djupet av mitt hjärta.

Han var så ledsen också för han trodde att han inte skulle få vara med på handbollen ikväll. ”Om du vill vara med och orkar så får du” sa tandläkaren när vi var där. Då tittade han på mig och sa högt ”PASS”. Han övade rösten om det skulle funka och säga pass på träningen. Haha….hjärtat skrattade mer än munnen men lite kul var det ju. Så, nu ska vi till handbollen. Han ska dock ta det lite lugnare idag.

Vi hörs sen igen! ❤️